Life in Mono

Jag känner att jag skulle behöva en chillout session på sådär 14 timmar. Lite tid att vila och omorganisera hjärnan. Just nu florerar mest tankar om irritationsmoment såsom särskrivningar och dokusåpakändisar och jag känner att jag borde göra något med mitt liv. Jag funderar på att utveckla ett superkylskåp som äter upp livsmedel med passerat bäst-före-datum. Lite som familjen Flinta, fast high-tech.

Å andra sidan är ältande och klagande ett underskattat tidsfördriv. För att knyta an till ovan nämnda ämne, hur bra känner man sig inte när man sitter och klagar över sär skrivningar? För visst är det jätte kul att skratta år en sjuk sköterska eller en tvätt björn eller kanske något så lockande som ett extra pris? Eller att konstatera att man är ljusår bättre än Baren/Farmen/BB/Villa Meduza/whatever-blondinen som antagligen ALDRIG skulle klara sig igenom högskoleprovet med bättre än 0.3? Det känns bara så bra när man vet om att man är bäst. På allt.

2 kommentarer:

vicks sa...

i like your attitude ;)

Jasmin sa...

nja.. vet inte om jag är bästa alltid. men jag är iallafall snyggast.