En hård vecka har nu avslutats med en minst sagt lyckad utekväll. Gift bags är underskattade och taxichauffören påpekade att jag hade fina ben (ville dra in mig i en buske och våldta mig). Men som tidigare nämnt ska det bli ganska skönt att komma härifrån trots allt, och som ett steg i rätt(?) rikting begav jag mig igår till Kristianstad för att mönstra.
Jag har en känsla av att det militära är lite av min grej. Leo hävdar starkt att jag blivit hjärntvättad, men å andra sidan har jag alltid kännt en viss längtan efter att få genomgå någon typ av fysisk prövning utan att behöva apply:a läppglans mellan tagningarna.
Om allting går som det ska kommer jag nu antingen att hamna på en u-båt, som plutonsbefäl(!!!), eller få fotografera åt Värnpliktsnytt. Psykologen frågade mig ifall jag "någonsin kommer att kunna älska en annan man igen". lol. Vad gör det, när jag kan älska min u-båt?
5 kommentarer:
Who needs men!?
Får jag komma och hälsa på dig och din ubåt??
fan jag borde göra lumpen för att tillfredställa mannen inom mig. han känner sig förtryckt.
hahahahahahahahahaha "en annan man" vilken lolig fråga!!!!!! nej, jag är 18 år och helt känslomässigt saboterad. en annan man. med betoning på "man" liksom
hahahahhaha
vem har sagt att en ubåt inte kan tillfredsställande?
Jag har hört att du är botten anna? stämmer det?
Skicka en kommentar