...

Arktis smälter och jag kan inte dansa till hiphop. (Ja, så illa är det). Spenderade tre timmar på Debaser och det gick så långt att jag lyckades få en kille att garva åt mig och mina moves. Ärligt talat - pop funkar jättebra att dansa till nykter, kein Problem, men när man, vid sitt fulla medvetande, står på ett dansgolv vars befolkningtäthet närmast kan liknas vid Sibiriens är det fanemig svårt att se ut som Beyoncé. (Är det därför jag aldrig fastnade för Timbuktu?)

Ibland gäller det att ta saker med en nypa salt. Kvällen fortsatte i humorns tecken och jag fick ett, minst sagt, skrattretande sms från något som en gång i tiden kunde blivit ett tvångs-hemsläp. Nu vill han gay:a sig med fika och sånt men alltså jag vet inte. Min inställning till dejtande är väldigt tveksam. I synnerhet då det innefattar människor som beskriver mig som en "vacker sommarflicka med lockigt hår" och vårt hångel i detalj.

Ibland vill man bara dö som Tove Jansson.