Samma gamla visa, återigen

Bottenskrapet i månadens partykassa spenderades i fredags på KB (rutiga skjortor comin' at ya!) tillsammans med Betty och andra kamrater från svunna tider. Mitt kasserade ragg var förstås där. Vi hälsade och jag fick panik och flydde in på toaletten (moget). Efter min återkomst till baren påpekade mitt sällskap för kvällen, Betty, att mitt ex-knull visst då var het och erbjöd sig att ta honom istället, ifall det var så att jag helt tappat intresset.

POOF! SWOOSCH! PANG! Där aktiverades långtidsminnet. Jag är sju år och tillbaka i lägenheten vid Triangeln. Imelda, en vän sedan tre års ålder, och jag sitter och leker med lego. Min lekkamrat får syn på bitarna liggandes inom mitt räckhåll och frågar snällt ifall jag har något behov av dessa för mitt storslagna bygge. Självklart, svarar jag med ett lågstadiebarns vokabulär, och roffar glubskt åt mig de tidigare bortglömda legobitarna.

Jag har med andra ord inte vuxit ett dugg på tolv år; resultatet av Bettys välmenande erbjudande blev förstås att jag, av någon anledning, återfick intresset; det dammiga ex-knullet som jag egentligen inte har ett dugg gemensamt med förvandlades alldeles oväntat till en livs levande grekisk (sex)gud, och hur mycket han än stod i mitten av dansgolvet och svettades och fuldansade spelade det ingen roll; det här skulle bli ångande. Nu dög han.

Här bör även nämnas att jag och Betty har väldigt olika smak när det gäller potentiella ragg. Betty gillar snaggade killar som diggar negerdunk, medan mina blygsamma krav innefattar en stor näsa, brunt hår och vilsen uppsyn.

Som ni säkert redan vet så straffar Gud den girige och ex-knullet lämnade haket på Bergsgatan med okänd blondin. Han nöp mig i hakan innan han gick och jag tror att han skrattade åt mig. Inombords. Själv dansade jag vidare på Mission i någon timme och återvände sedan hem. Ensam och inte ett dugg visare.