En sak ska hon ha creds för, den andra tjejen på min båt. Det är att hon säger ifrån när hennes pojkvän har mage att vara sådär förbannat självgod som så många killar är. Hon ber honom dra åt helvete och byter samtalsämne, helt enkelt. Tänk så många stackare där ute som bara sitter där och sväljer när deras boyfriends maler på och framställer sig själva som Guds avbilder.
Men man är ju inte den som är den (right?). Jag är säker på att medlemmarna av det kvinnliga könet hade kunnat vara minst lika självgoda om det nu varit så att vi uppfostrades att ta för oss. Nu är ju så inte fallet (kom igen, ni vet det också), och istället sitter vid där och nickar, ler och sväljer och hinner aldrig upp till den totala taltiden som ändå krävs för att blotta sin självgodhet. Man vill ju inte framstå som too much när ens pojkvän ser på, liksom. "Har han kul har jag kul och är han bra så duger jag."
Nej, som sagt, om vi alla ändå vore som Sara och vågade säga ifrån.
Apropå lumpenvänner så beviljades Tikkis förflyttning häromdagen. Jag förväntade mig ett känslosamt farväl men det slutade med att jag gav honom fingret och han svarade med en slängkyss.
Nu ska jag snart iväg på min grannes studentfest. När vi talades vid tidigare idag hade han ännu ingen studentmössa, istället funderade han på att köpa en Sverige-keps - något han tydligen alltid velat ha. Dessutom säger de att det kommer att serveras helstekt gris ikväll så det hela kan ju inte bli annat än lyckat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar