†

Kapten Enöga har gått ur tiden. Efter lång och trogen tjänst fann man honom svävandes i höjd med vattenytan, så som han så ofta gjort men denna gången livlös.

Jag minns hur han en gång hamnade där, i skålen som senare kom att bli hans hem. Det var min vän Imelda som en juldagsmorgon ringde och sa att hon var övertygad om att han skulle få ett bättre liv borta hos mig och mina föräldrar som bodde några kvarter bort. Vi var på den tiden blotta 18 år: Jag hade precis upptäckt dry martini medan Imelda mognat något snabbare och därför redan utvecklat sin moderliga sida vilken hon fick utlopp för i det att hon omvandlat sitt sovrum till ett terrarium med allt från ödlor till rovfiskar.

Kapten Enöga hade dock oturen att, tillsammans med den vi nu känner som Blinde Bill, hamna i samma akvarium som en muränaliknande predator och därmed förlora sitt ena öga i vad som med all säkerhet varit en kamp om liv och död. Värre gick det dock för Blinde Bill, som blev av med båda synorganen.

Kapten Enöga gjorde sitt yttersta för att visa ödmjukhet, trots sitt uppenbara övertag över Blinde Bill. De delade alltid på maten (torrfoder på vintern - flugor på sommaren) trots den ansträngning det ändå innebar att vänta in sin synberövade vän när det vankades mat. Ett öga har lättare att hitta till födan än inga alls, som det (förmodligen) heter.

Det är med stor vördnad jag önskar Kapten Enöga, Kung över de sju haven, en god fortsatt resa in i evigheten och ett kärt återförenande med den plats där han hör hemma - Havet.