15 minutes of tycka synd om sig själv:

Ifall det finns en högre makt, är jag övertygad om att den hatar mig. Den inte bara ogillar mig, den hatar mig. Känns lite som att Gud glömde sätta upp mig på listan, liksom. (Och nej, det är inte enbart för att mitt ex började knulla sin granne eller att hans företrädare lämnade mig i den sårbaraste av stunder eller att min själsfrände spenderade kvällen hånglandes med en blondin i nån billig kopia av förra årets Chloéplåga till klänning...)

Anyway, God hates me. Började fundera lite över vad jag gjort för fel. Här i livet. Inte bäddat sängen ordentligt? Inte ätit min spenat? Spenderat alltför många tusenlappar på hudvårdsprodukter? (Borde inte det leda till motsatsen?) Kanske har jag varit alltför naiv och trott att livet utan korsordsbilgan och strategispel på internet som enda underhållning varit ämnat för mig?

Jag ska bli som Earl och göra gott för mig. Det måste finnas något storskaligt fel som den Helige Ande så vänligt uppmärksammat och sedan år tillbaka straffar mig för.