dancedancedance

Dagen efter min olycka kulminerade (what are the odds liksom?), bestämde jag mig för att gå i kloster. Under ca. 10 minuter var jag helt övertygad om att det var SÅ rätt att ge upp mitt liv som ständigt hångelabstinent nattsuddare.

Fram till det att jag hämtade upp Nylander och vi drog och kollade på militärövningarna i Dockan, that is. Att våga påstå att man inte har en grej för män i uniform är att leva i förnekelse. Är övertygad om att det är något skit som typ härstammar från stenåldern. (Eller så är jag bara mer offer än jag tror för den rådande könsmaktsordningen...)

Förvisso, det är verkligen inte så att jag finner uniformerade människor av det motsatta könet direkt sympatiska, snarare fungerar de mer som ett stimuli för den sexuella driften. Har teorier om att det kan hänga ihop med det faktum att man som feminist kan tända på underkastelse.

Måste börja läsa Pornified och bli av med alla mina smygböjelser för patriarkatet.